* Come what may.
Ikväll när jag kom hem fick jag för mig att jag skulle se på Moulin Rouge. Jag har inte sett den på hur länge som helst, kanske två år om inte mer. Det här är alltså en film som jag har sett (utan att överdriva) ungefär hundra gånger. Den har varit min favoritfilm alla kategorier sen jag såg den första gången för åtta år sen. Och den är fortfarande lika bra och jag gråter fortfarande lika mycket. Dvs till varannan scen ungefär. Jag har aldrig i mitt liv gråtit så mycket till en scen som den här.
Åh, jag får en lyckoklump i magen när de sjunger på elefanten och han ställer sig på den där lilla knoppen och sträcker ut armarna, och i tangoscenen när han skriker "Whyyyy does my heart cry" medans argentinaren sjunger "Roxaaaanne" precis efter att the duke säger "Let Zidler keep his fairytale ending".
Jag är en sån jävla tönt. Godnatt.
Åh, jag får en lyckoklump i magen när de sjunger på elefanten och han ställer sig på den där lilla knoppen och sträcker ut armarna, och i tangoscenen när han skriker "Whyyyy does my heart cry" medans argentinaren sjunger "Roxaaaanne" precis efter att the duke säger "Let Zidler keep his fairytale ending".
Jag är en sån jävla tönt. Godnatt.
Kommentarer
Trackback