* Och så var de bara två...

Jag fattar inte ens varför jag låter den här personen get to me. Men det gör hon. Varje liten onödig kommentar, varje gång hon tror att hon är bättre än mig, varje gång jag glöms bort. Det gör fan mer ont än vad jag ens vill erkänna för mig själv.

Jag känner som Lauren; I wanna forgive you, and I wanna forget you.
Tyvärr så vet jag att det aldrig kommer hända. Vi hade något bra.
Något jag inte trodde kunde förstöras såhär fort. Euh. Jag vill slå
mig själv för att ha varit så jävla dum. Vad trodde jag egentligen?

Kommentarer
Postat av: Lina

Det här har typ nada med ditt inlägg att göra.

Men jag älskar verkligen kopian av dig som finns i min nya skola :D :D ni är SÅ lika!

Asså hon typ sitter som du gör på skolfotot i 1:an med tårna ihop och pillar på naglarna och allt :D och ni har typ exakt samma ansikte och hår och ååååh ja ALLT :D hihi



Jag saknar dig...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback