Move your hands across me,
take my worries from me
* Twilight.
Jag och två små fina vänner till mig var och såg Twilight idag. Eftersom jag, till skillnad från vissa andra, inte blev distraherad av huvudrollsvampyren fick jag den ultimata filmupplevelsen och jag måste säga att den var... stört bra. Den var allt en film ska vara. Dock hade den kunnat vara lite längre.
Idag hjälpte jag Matilda att skapa en blogg. Haha. Så alla måste kolla. Hon har inte skrivit något än dock. Men jag tycker att den blev fin faktiskt. Check it out!
Jag får i detta nu alla instuderingsfrågorna inför morgondagens svenskaprov skickade till mig. Det är en jävla tur eftersom jag i ärlighetens namn knappt har börjat med dem. Det är som det alltid är. Jag måste bli duktig.
Idag är en bra dag, idag mår jag bra, idag är jag glad. När kände jag så sist? Ha! Ibland krävs det inte ens en liten engelsktalande familj för att få en på bra humör. Det kan räcka med ett enkelt sms. Jag vet inte om du läser det här, men... du gav mig hopp idag. Det kanske blir bättre. För jag älskar dig, det gör jag.
Idag var jag och mamma på jobbet ganska länge så ingen orkade riktigt laga mat. Därmed valde vi att köpa hem mat från woken i Solna. Vi köpte en med biff, en med såna där stora räkor och en med kyckling och räkor. Jag är inte så mycket för biff i wok så jag höll mig till de andra två. Och det var hur jävla gott som helst, (jag älskar wokade räkor) tills... mamma sa "Dissekerade inte ni räkor på naturkunskapen?". Jag blev helt excited, jag älskade att dissekera, och babblade på massor om hjärtat och tarmarna och munnen som såg ut som en mutta och gälarna och allt det där andra där inne. Sen tittade jag ner på min tallrik. Jag trodde jag skulle spy. Efter det åt jag inget mer. Och jag vet inte om räkor någonsin kommer vara samma sak igen.
Åh. Det var så mysigt. Idag på tunnelbanan, på väg hem från skolan, satt det en liten familj brevid oss. En mamma och två barn. Och alla pratade engelska. "T-centralen, I wouldn't know that word", "Oh, it's pretty on that side" och "The snow is glittering". Det var så underbart och det var så gulligt och jag går runt och är glad fortfarande. Det var något med hela grejen som gav mig värsta julkänslan.
Igår såg jag Cry-baby. Jag fattade liksom inte grejen. Alltså handlingen. Den var ju rolig. Ungefär lika bra som Saturday Night Fever. Med andra ord var den alltså bra för att den var så... dålig. Fast bra liksom. Och människorna var fett äckliga. Utom hon på bilden. Wow.
* Du är ett ascoolt tidsfördriv. Ja, du är horan i mitt liv.
Idag är det måndag. Jag spenderade hela helgen med Jessica. Det var jättetrevligt. Vi var i stan med min syster och vi kollade på tusen filmer. "Han hälper kungen". Sen tog helgen slut och nu sitter jag på min vanliga plats. Dvs i sofforna på sexan. The place to be. Vi hade alldeles precis det seminarium om mänskliga rättigheter som jag oroade mig för hela kvällen igår. Men det var inte så jävla svårt. Bara sitta där, tycka saker och svara när man blev tilltalad.
Jag ligger här och tycker synd om mig själv. För jag har något som påminner mig väldigt, väldigt mycket om det som vi dödliga brukar kalla feber. And I don't like it. Hade det varit en vanlig måndag eller tisdag hade jag nog blivit överlycklig. Men nu så ligger det till såhär; det är fredag imorgon. Fredag=helg. Och imorgon ska jag jobba. Med världens bästa asiat that is.
Jag fattar inte ens varför jag låter den här personen get to me. Men det gör hon. Varje liten onödig kommentar, varje gång hon tror att hon är bättre än mig, varje gång jag glöms bort. Det gör fan mer ont än vad jag ens vill erkänna för mig själv.
Jag känner som Lauren; I wanna forgive you, and I wanna forget you. Tyvärr så vet jag att det aldrig kommer hända. Vi hade något bra. Något jag inte trodde kunde förstöras såhär fort. Euh. Jag vill slå mig själv för att ha varit så jävla dum. Vad trodde jag egentligen?
Jag såg nyss klart på Fucking Åmål. Orka att det typ är världens bästa film. Och den har utan tvekan bäst musik. Sådär underbart nittiotalig. Gud vad jag älskar Sverige.
Det finns ett antal människor som jag skulle vilja göra okristliga saker mot. Men som tur är finns det desto fler som bara är allmänt bra just nu. Och jag sov i Hjulsta inatt, som på kort tid blivit en av mina favoritplatser. Det får en så på andra tankar.
Update: Jag vet inte vart jag fick "Men som tur är"delen ifrån, för det är så inte sant.
Det känns nästan som att jag börjar bli duktig. Inte den pluggis som jag skulle vilja vara, men det är framsteg ändå. Igår fick jag veta att jag klarade naturkunskapsprövingen som jag gjorde i tisdags, så nu har jag G i nkA, så jävla skönt. Och idag fick jag veta att jag klarade nkBgrejen vi gjorde i måndags. Fine, jag hade en liten restgrej, men det var godkänt ändå. Och nu på morgonen hade vi engelskatest tror jag, och det kändes iaf som att det gick bra. Nu har jag dock tyska om några timmar, det är jag inte lika positiv inför, men jag ska iaf prata med Minna idag, jag tror att saker och ting kommer lösa sig till det bästa.
De senaste tre dagarna har jag skaffat musik. Massor med musik. Gamla låtar, nya låtar, hela album. Det jag undrar är, vadfan har jag väntat på? Musik är ju det bästa som finns.
Och imorgon kommer Lexie och joinar mig/oss för lunch, trevligt. Sedan är det ju förfan helg! Vi är totallediga på fredag, vilket är väldigt passande med tanke på allt jag har att göra. För på fredag kommer det lantisar på besök i Stockholm. Johanna, Alex, Tor och Måns närmare bestämt. Fyfan vad gulligt att jag ska trycka in dem + mig, Sofia och Felica i mitt rum i två dygn.
Nu ska jag bara lyssna på Human med The Killers (gud i himmelen vad den låten är bra) typ fem gånger till och sen ska jag försöka sova. Vilket inte är så jävla svårt. Godnatt förihelvete!
Det finns en person (du vet vem du är). Och den här personen behöver välja. För jag kan inte vara mittemellan. Antingen är vi vi eller så släpper jag dig. För du kan inte säga en sak ena dagen och visa motsatsen nästa. Du måste bestämma dig. Det är bara du som kan göra det.
Det slutade lyckligt. Det bästa på hela kvällen (okej, efter Katy Perry) måste ju seriöst vara att Rick Astley vann best act ever. Inte U2, TH, Christina, Green Day eller Britney, som folk vet om liksom. Nej, Rick Astley. Fyfan vad underbart. Fjädrarna var rätt trevliga dom med, men en del var ju lite onödigt neggo mot dem. Haha.
Och jag måste bara säga att jag älskar't! Okej, paljetterna i all ära, men seriöst. Byxorna. <3
Ännu en gång stänger jag av datorn innan tolv. Jag är helt otrolig. Apropå det så gick mitt utvecklingssamtal förvånansvärt bra. Jag fick massa oförtjänt beröm av Johan och inget skäll av mamma. Fett... värt.
Jag och min mor hade ett samtal gällande julklappar. Jag pratade om att jag (som vanligt) inte har den minsta aning om vad jag vill ha.
Mamma: Men ska inte Tokio Hotel komma med en ny dvd? Jag: Jo, hur visste du? Mamma: Jag såg det på deras hemsida. Jag: Brukar du hänga där eller? Mamma: Nej, men jag jag var inne där idag. Jag: Varför? Mamma: Jag vet inte. Jag ville kolla läget.
Jag slog på tvn nyss och började nästan gråta. Varför? För att 40 days and 40 night är på trean. Nej det är inte min favoritfilm eller liknande. Däremot har Shannyn Sossamon (en av världens sexigaste tjejer) sin förmodligen bästa roll i den.
Att utvecklingssamtalet närmar sig är inte det enda som suger. Nej, allt suger. Jag saknar 2006. Det var ett bra år, det var i början av allt, allt var bra.
Jag kan lika gärna få någon jävla influensa eller hjärnskakning idag. För imorgon kommer jag ändå bara känna för att krypa ner i jorden och stanna där ett bra jävla tag. Varför? Jag har utvecklingssamtal imorgon.