Isabella

Jag insåg just hur jävla besviken jag är. Inte på det som många av er kommer tro, det känns rätt bra för tillfället. Tråkigt, visst. Men på något sätt känns det rätt tryggt. Så nej, det är inte det det handlar om. Detta handlar om trust issues. För det har jag. Det har jag alltid haft. Eller åtminstone sedan mellanstadiet. Och ni (era jävlar) gör det knappast bättre. Så varför gör ni såhär? Jag antar att jag aldrig kommer få veta.