Idag efter skolan sov jag i tre timmar. Jag blev jätteförvirrad när jag vaknade och visste inte jag var jag eller vilken dag det var. Resten av dagen blev bara jättesnurrig. Och nu är klockan inte ens mycket, men jag är ändå jättejättetrött. Fyfan.
Och jag köpte glass förut också. Det var gott och ensamt.
Den här skoldagen kändes jättekort. Men jag tror att det beror på min bok som jag inte kan slita mig ifrån. Jag har läst drygt 100 sidor bara idag. Jepp. Och muntliga engelska hade vi ju också. Det gick rätt bra ändå, även om man som vanligt blir onödigt nervös därinne.
Jag måste säga, att trots allt har den här helgen varit helt perfekt. Och onyttig. Igår hade vi ju som bekant picknick på golfängarna och efter det åkte jag till söder och träffade Felicia och Jennie. Vi tog en två timmar lång promenad för att till sist stanna vid medis för att äta på bk + glass på torget. Sedan vidare till ett fik på götgatan där vi (äntligen) fick träffa Jennies pojkvän. Jag kom tillslut hem halv ett, hur det gick till kan jag inte svara på. Och idag träffade jag Holly och vi åt glass i stan. Mira kom också. Vi åt på donken. Sen har jag varit hemma hela kvällen, vilket har varit skönt.
Imorgon är det skola igen, men det känns helt okej faktiskt. Vi har nationella imorgon. Muntliga engelska. Det känns okej det med.
Idag var Frank Iero (My Chemical Romance för den som inte vet) på LA ink. Han är fett ball, jag gillar honom. Det var också jättegulligt att han skulle tatuera in sin farfar. Han var tydligen trummis och 85 år. Var han fick sitta uppfattade jag inte för jag kollade inte så jävla noga. Det var förövrigt också en kvinna som fick en Buddhabebis tatuerad på sig (på benet tror jag, men jag är inte helt säker). Jag fick det dock aldrig klart för mig om barnet i fråga på riktigt hette det eller bara var en Buddha. I vilket fall så var det något gulligt med adoption.
Och gud vad jag hatar för tillfället. Hur orkar jag ens? Det går inte ut över någon annan än mig själv eftersom jag är feg. Inte fan vågar jag konfrontera alla jävla människor som jag för tillfället är så oerhört förbannad på. Och varför jag skriver det här vet jag inte heller. Men det spelar väl egentligen ingen roll eftersom det inte är någon som läser. Patetiskt.
Den kom nyss på mtv. Det gör den förövrigt hela tiden. Och gud vad jag älskar den. Man blir ju bara så jävla glad. Och videon är minst lika söt som de är. Helt hoppar omkring. Dock inte lika galet som live. Men puss på dem ändå. <3
Förresten så tänker jag alltid att de sjunger save the world.
Till vår picknick hade jag med mig: juice, risifrutti, vindruvor, rädisor och såna där små ostar. Minna hade jordgubbar och chips. Och Mira kom med festis. Och solen sken på oss. Helt jävla underbart.
Våran picknick var ett skönt avbrott från alla jävla tankar. Jag vet inte vart de kom ifrån. Men de finns där i alla fall. Och snart ska jag träffa... några. Fram tills för tio minuter sedan visste jag vilka, men nu är jag inte helt säker. Det är inte heller poängen, poängen är att jag ska iväg. Hoho!
Idag är det jättefint väder. Sommar sommar sommar. Och inget jävla regn som en viss person påstod igår. Så det ska bli jävligt trevligt att komma ut. Men jag ska nog börja med att äta frukost, sen får jag take it from there.
Jag och Jessica i väntan på roslagsbanan förra helgen
Det var en trevlig kväll hemma hos Isabelle. Hon hade gjort en liten filmgrej med massa gamla bilder. Det var gulligt (även om det känns som att det var många minnen från innan min tid, men vad ska man göra?). Hon fick presenter och vi fick mat, glass och rädisor. Och morötter också, på specialbeställning. När halva gänget hade gått hem gick vi ut och hyrde Kopps. Det var hela kvällen. Dock roligare än det låter.
Men trots detta är jag fortfarande väldigt förbannad och sårad och besviken osv osv osv. För många, många saker. Men jag orkar ta tag i det just nu. Det får faktiskt ta och skjutas upp. Förhoppningsvis föralltid.
I'm good. Jag hade totalt glömt bort att vi hade stegredovisning idag. Så självklart kom jag helt oförberedd. Men eftersom det var muntligt var jag lite smidig och fixade det på mellantiden. Minna sa att jag hade bra flyt och bra uttal. Tydligen VGnivå. Ha! Ofta. Men... Jag ska ju inte klaga.
Förövrigt är det en busy dag idag. Först måste jag vänta på Olivia i skolan tills typ halv två, för vi ska till staden tillsammans. Vi ska köpa skor (vilket kan ta ett tag, fyfan) och leta kjol. Och så har jag lovat Olivia att hjälpa henne hitta en present till hennes kompis som har kalas idag. Sedan måste jag kanske till lindex i sumpan. Efter det ska jag hämta ut några biljetter åt mamma och Olivia. Sen måste jag städa, och sen måste jag göra mig iordning för att tillslut åka till Issas kalas.
Jag har bestämt mig. Imorgon går jag som jag är. Märker de så märker de. Det får bli som det blir. Jag tror ju på ödet jag. Jag vet inte vart denna plötsliga motivation kom ifrån, men det kan bero på att jag helt enkelt inte orkar längre. Och att det egentligen är oundvikligt. It has to happen some day.
Innan våran skiva hade kommit så lyssnade jag på Ted på youtube, men utbudet där är knappast stort. Jag blev fruktansvärt förbannad när jag inte hittade Helena, så nu har jag faktiskt lagt ut den själv. Enjoy :D
Vi hade naturkunskapsprov idag. Och det känns faktiskt som att det finns en chans att jag får G. Men jag vågar inte hoppas på för mycket. Vi har haft tre NKuppgifter ännu och jag har fått godkänt på noll av dem. Jag är duktig.
Idag var jag inte i skolan. Och därför tänkte jag att jag lika gärna kunde göra lite nytta. Så jag köpte en t-shirt, som för övrigt är mycket snyggare live. Och en kjol (egentligen är det en sk tubtopp, men jag var lite kreativ där haha). Och en magnum ecuador dark. Den är extremt god. Efter det så hämtade jag mina naturpapper i skolan. Vi har nämligen prov imorgon. När jag kom hem från skolan hade det kommit en avi, och jag förstod direkt vad det var. Så jag sprang direkt till Ica och nu sitter jag här och lyssnar på min älskade Ted. <3
Jag såg Moulin Rouge idag. Jag undrar om den alltid kommer förbli min favoritfilm. Den har varit det i fem år i alla fall. Sommarlovet mellan femman och sexan såg jag den varje dag. Att jag inte tröttnade. <3
Jag måste säga att det här har varit en jättebra helg. Efter att ha räknat kom jag fram till att jag spenderade 50 timmar med Jessica. Utan paus. Och jag överlevde. Vi var runt i typ halva Ormsta (men Jessica, glöm inte att vi har andra sidan kvar!). Nu vet vi att det faktiskt är ett jättefint område och att det blåa huset är i centrum. Vart man än går så hamnar man alltid där. Good to know.
This is Isabella reporting live from the Ventula mansion. Haha. Humor, inte.
Sen jag kom hit igår klockan typ tre har vi: vandrat runt typ halva Ormsta. upptäckt att det blå huset är i centrum varit i Täby centrum två gånger varit i stan + götgatan åkt alla tunnelbanelinjerna fått utstå skottdrama i cp tagit tusentals bilder, de flesta på jessica herself m.m
Idag hade vi ju det där jävla nationella provet i engelska. Uppsatsdelen, som de flesta förmodligen vet. Det gick inte bra. Eller alltså, jag fick väl till det. Och språket vet jag ju att jag behärskar så det är inte det. Men det är just det att när man skriver om något som betyder mycket för en blir det så jävla jobbigt om det inte blir tillräckligt bra, you know? Och det tror jag faktiskt inte att det blev. Jag hade ju fett inspiration, ett par tårar kom det till och med. Haha. Inte första gången heller. Jag grät lite när jag skrev engelskagrejen i nian också. Och sorgligt nog svenskan också, men jag minns inte varför. Alltså haha. I vilket fall så tror jag inte att det blev bra. Inte för någon annan att läsa.
Imorgon ska våra skolkläder komma. Och min dator ska vara tillbaka. Om det stämmer återstår att se. Men förhoppningsvis så. Och så ska jag till Jessica. Och det stämmer faktiskt. Som tur är.
För ungefär två månader sedan var jag överlycklig. Hela det här året skulle bli så underbart. Tokio Hotel två gånger + Skottland, Turkiet, Tyskland och Malmö. Nu har jag hälften av det där kvar. Och det är inte ens säkert. Det är kanske. Kanske. Jag hatar ordet kanske. För kanske blir alltid nej. Och jag orkar inte ännu fler rejections.
Idag när jag kom hem åt jag en plopp, massa glass med daimtårta samt apelsinchoklad. Sen åt jag en icakaka. En sån där med massa frön och havre och russin och honung och grejer från deras ecokampanj. Då kände jag mig nyttig.
När jag var liten var nog Teddan min stora idol. Hans låtar gjorde mig alltid så glad, det gör de fortfarande. De är helt underbara. Cred till brorsan Kenneth också som skrev texterna. De helt genialiska texterna. Han har fått alldeles för lite uppmärksamhet. Och jag blir fortfarande ledsen varje gång jag tänker på att Ted inte lever längre. Jag hade velat träffa honom. Men han hade ju ett jävligt jobbigt liv, med sekten och allt. Schizofren var han tydligen också stackarn. Rip Ted. <3
Jag tror att Ted Gärdestad är en av de större anledningarna till att jag älskar svensk musik.
Hans allra bästa låt, Come give me love, är den som ska spelas på min begravning. Den eller Himlen är oskyldigt blå. Om jag får välja själv vill säga.
Jäklar vad långt det där förra blev. Men det finns en giltig ursäkt. Jag sitter i skolan och har ingenting att göra. Ingenting alls. Tack gode gud för Mira säger jag bara. Hade jag inte fått låna hennes dator hade jag nog dött. Eller tagit en promenad. För jag hade ungefär två timmar tills mitt PHsamtal. Nu är det bara tio minuter kvar.
Igår var en bra dag. Jag kom iofs för sent till basgruppen, men det handlade nog bara om tio minuter eller så. När det var slut så kom jag på att jag inte hade något att göra eftersom jag inte har någon dator för tillfället. Så jag pratade med Johan och han sa att de faktiskt har lånedatorer. Jag blev lite hoppfull och gick ner och pratade med Anders. Självklart så var alla utlånade redan. Sen fick jag veta att vi skulle ha nationellt prov (prat) på engelskan. I had no idea. Pratade med Pia och hon sa att hon inte skulle hinna med alla och om man inte skulle göra prov så behövde man inte komma alls. Så jag åkte hem. Klockan kvart över tio steg jag in genom dörren. Jag blev glad för jag hann se halva våra bästa år. Och hela det sena avsnittet. Oh happy day. Det var fett spännande, Marlena typ erkände allt, detaljerat och skit. Gud va jag älskar den serien. I vilket fall, klockan tio över två träffade Jessica i cp. Vi käkade på donken i sumpan innan hon skulle hem. Sen till middag åt vi jättegod lax med ännu godare sallad. Nånstans där i mitten upptäckte jag också att don't tell mom var helt klar. Den är bra.
Okej. Så här är det va. Min syster har namnsdag. Så säg grattis till henne. Och till alla andra Olivior runt om i Sverige. Det har jag gjort. Fast jag känner ju bara en. Och puss på henne :D
Alltså. Jag älskar verkligen next. Det måste vara mtvs bästa program. Det är helt underbart, särskilt när det är typ guy-on-guy-versionen. Hoho! Men iaf, idag var det nån bimbobrud som fick typ massa störda killar haha. Och ni vet i början när de säger typ "This guy wont next me because blabla"? HAHA en kille sa seriöst "I hope this girl wont mind that my left testicle is much, much larger than my right one!". Det var nog det bästa jag någonsin har hört.
Haha det var så gulligt. Jag kollade på momento på trean idag. Det var en kvinna som vann runt 2000 spänn tror jag. Sen frågade tjejen i rutan vad hon skulle använda pengarna till. Då berättade hon att hon skulle betala betala sin dotters biljett till Miyavi i Stockholm. Söt mamma. :)
Kille ~22 har avslutat en teaterakt och bakom kulisserna går han fram till tjej ~21. Tjejen: Spänner du på mig? Killen: Huh...jo! Tjejen: Spänn på mig ordentligt! Killen: Men då gör jag det bakifrån så jag kommer åt. Paus. Killen: Innanför byxorna eller? Tjejen: Ja, annars har det ingen större effekt... Folk omkring tittar suspekt och börjar skratta när de inser att det handlar om en myggsändare (till mikrofon) som ska sättas fast i byxlinningen.
Igårkväll var det kalas hos Lexie. Grattis till henne btw, för hon fyller år idag. I vilket fall, kalas. Seriöst, synen av fyra människor som sitter och slår på sina kontroller så hårt de kan samtidigt som de skriker saker som "MINNA, SPRIIIIING!" och "JAG VILL INTE DÖ!" kommer förmodligen aldrig försvinna ur min hjärna. Det var som sagt kvällens höjdpunkt. Helt underbart. Jag och Jessica åkte hem till mig sen på kvällen och åt glass. Och sånt. Nu sitter jag hemma hos Lisa och kollar halvt på so you think you can dance. Bra program det där.
Hahaha. Idag var vi på hälsoforum på idrotten. Och Erik/c, våran lärare, hade av någon anledning valt att ta med sig sin otroligt charmerande dotter. I början satt hon bara och garvade och gjorde ytterst ograciösa rörelser. Sedan fick hon för sig att hon ville pilla med våra hår. Efter att jag hade slängt henne av mig på golvet (inte så brutalt som det låter) så övergick hon till att förolämpa (?) mig. Hon slängde ur sig saker som "du ser ut som en gris", "du är ful" och "du är dum". Haha härlig unge det där. Hoppas att han tar med sig henne igen.
Jag fann det där brevet ifrån pliktverket ytterst underhållande. Det gjorde tydligen mina föräldrar också. Jag sa, halvt på allvar, att jag kanske skulle göra lumpen. Det kommer ju aldrig hända, men det spelar ingen roll. Hela min familj garvade halvt ihjäl sig och nu har de retat mig för det där hela dagen. Då undrar jag, vadfan är det som är så komiskt med det? I guess I'll never know.
Okej. Idag är det dags. På riktigt. Jag ska lämna ifrån mig min dator. Min Harry. Enligt datorAnders så är den klar om typ en vecka (högst), men jag vet inte om jag vågar lita på det. Tyvärr så har jag inget val. Han är helt jävla sönder och går inte ens att stänga igen. Så ja, hejdå så länge. I will miss you.
Jag sitter här och hostar som en jävla galning. Ungefär tusen gånger värre än igår och i förrgår. Men eftersom jag enligt min lilla mamma mår bättre nu så ska jag till skolan imorgon. Dock tror jag hon låter mig skippa fystestet. Haha. Men annars är det nog bra att jag ska till skolan. Och förhoppningsvis ska vi inte göra något allt för krävande på temat, which I doubt. Men för säkerhets skull går jag nog och lägger mig snart. Hoppas jag hinner i tid till basgruppen imorgon, jag håller tummen.
Under de här två dagarna har jag förövrigt upptäckt hur underhållande cross-dressing är att läsa om.
Alltså jag är verkligen kär i den här killen. Liksom, hur gammal var han när han började sjunga? Typ ett halvår? Haha alltså, han är helt underbar.
Everyday I ask myself What will I have to do to be a man? Do I have to stand and fight To prove to everybody who I am? Is that what my life is for To waste in a world full of war?
Inatt sov jag 11½ timme. Det var längesen kan jag säga er. Jag vaknade precis i tid till det senare Våra bästa år. Det var riktigt jävla spännande, Marlena erkände allt (pga sanningsserumet som hon frivilligt hade blivit injicerad med) medans Mimi och Rex hade sex i nåt jävla hö. De fem timmarna efter det har jag inte gjort någonting alls. Jag har kokat hallon och ätit glass. Och kollat en jävla massa på tv. Just nu är det Lejonkungen II. Snart är det middag. Hoho.
Nu går det fan inte att vända det här till något positivt längre. Inte när det finns en risk att det inte blir av at all. För vi vet ju inte, vi har ingen aning, och vi har ingen inverkan. Och inte fan tänker jag lämna tillbaka nån jävla biljett heller. Den är min.
Det här var äckligt. Imorse när jag vaknade låg jag på något blött. Jag ba vafan? Så jag flyttade på huvudet och såg min egen hand ligga där under. Sen försökte jag flytta på den, men den bara låg där. Jag försökte röra på fingrarna, men det hände inte ett piss. Sen petade jag på armen, jag kände ingenting. Jag använde all kraft jag hade och lyfte den med min andra arm. Jag lyfte upp den i luften, men den bara flög åt andra hållet. Den hade verkligen ett eget liv. Men efter ett tag (ungefär fem minuter) lyckades jag faktiskt väcka den. Men det var riktigt läskigt, inget på mig har någonsin sovit så djupt förut.
Tjuvlyssnat.se: "Hon var antagligen född i 8:e månaden"
Busshållplats, Lund
Två tjejer ~16 sitter och väntar på bussen. Tjej 1: Jag har tänkt berätta en grej för dej ganska länge nu... Tjej 2: Öh, okej. Vadå? Tjej 1: Jag är gravid! Tjej 2 (hysterisk): VA? Seriöst? Du kan inte mena allvar, när ska du föda barnet?! Tjej 1: April april... Tjej 2 (förvånat): VA? Den här månaden?? Din mage har ju typ inte växt nåånting, du måste kolla upp det där...
När jag satt på tunnelbanan hem så var jag surrounded av folk med mobiler/ipodar. (Vilket jag förmodligen reagerade extra mycket eftersom mina lurar för tillfället inte är hos mig.) I vilket fall så hörde jag tre olika människor musik. Samtidigt. Det var inte roligt, eftersom en lyssnade på sån där töntig hiphop, en på jävla skrikmusik och en på nån slags barnslig pop. Det var alltså inte roligt, tills jag hörde de bekanta fiolerna. <3
Juste. Jag fick skor igår också. Innan vi åkte till morfar träffade jag mamma på götgatan och gick till den där billiga affären. Haha B. Jag fick två par hoho, fine att de är typ last season. Jag bryr mig inte ens om de där jävla märkena. Jag är bara glad att jag fick skor. Ett par puma, haha så inte jag. De är vita också, vilket är ännu mer inte jag. Och sen ett par som jag inte ens vet vad de var för nåt, men de hade kostat 600 från början, så de är väl rätt bra i alla fall. Haha koll jag har.
Igår var jag glad för det var fredag. Och dagen började bra. Vi skrev en insändare på tyskan, typ stegredovisning tror jag. Haha sen när tycker jag att det är bra? I vilket fall, det var vår sista lektion med vår lärare som ska få barn om någon vecka. Jag kommer sakna Louise. Så jag kramade henne och önskade henne lycka till med allt. Hon såg så glad ut haha. Efter tyskan åt vi lunch. Länge. Sen tänkte jag åka hem och lämna datorn (för att sedan, typ två timmar senare, åka och träffa mamma i skanstull, eftersom vi skulle till morfis), men Lina hade andra planer. Så vi köpte glass och gick runt där på andra sidan, där vi aldrig har varit. Det var sjukt mysigt där. Och blommorna vi såg där fick mig att inse att det faktiskt börjar bli vår nu. Gud va skönt. Jag har ingen aning om var vi gick, men v hamnade i alla fall nånstans i Enskede. Och Skärmarbrink. Vart vi än var så skulle jag flytta dit in a heartbeat om jag fick chansen.
När jag kom hem ikväll åt jag typ halva tårtan från kvällen. Eller ja, hälften av den återstående tårtbiten. Sedan sa min mamma "Ska du inte fråga om Jessica vill komma hit och äta lite chokladmoussetårta?". Då började jag fundera på om min mutti inte vet lite väl mycket om mina vänner. Hahaha.
Okej. Det har hänt. Min dator... Den mår inte så bra. Så jag besökte våran datorgubbe Anders lite snabbt. Jag visade datorn och han beslutade att den måste skickas på lagning. Och hur lång tid tar lagningen? Jo, en vecka. En hel jävla vecka! Vad ska jag göra? Jag har fan allt där. Privat och skolarbete. Gud va gulligt. Men jag ska väl inte klaga egentligen, tänk om jag skulle få betala skiten. Det slipper jag i alla fall. Plus att den faktiskt blir hel nu. Åh jag längtar. <3
Igår mötte jag Kajsa vid snöiga trädet. Puss på det alltså. Sen tog vi en liten promenad, vilket var jävligt längesen jag gjorde faktiskt. Så det var mycket skönt. Sen gick jag och la mig tidigt, typ lite innan tolv. Gick upp halv nio. Fy va skönt. Och idag var jag på vårdcentralen igen. Jag tog ungefär sju blodprov tror jag. Det tog världens tid och jag blev fett yr. Haha. Nu har jag ett stort jävla plåster på min högerarm och den är fett slapp. Jag hatar blodprov. När de smäller med den där lilla nålen. Usch.
Doktorns inledningsfras: "Är du en frisk flicka, Isabella?"
Vad fan ska jag svara på det? Så jag ba eh ja. Och hon såg nöjd ut så. Sen frågade hon en massa saker den där doktorn. Jag tror vi satt där inne i drygt en halvtimme. Min stackars mamma blev ganska uttråkad där ute eftersom jag inte lät henne följa med in. Jag var för övrigt 168 centimeter lång idag. Hoho.
Det känns totalt önodigt att sitta i skolan. Vad fan ska jag göra liksom? Och jag ska vara hos doktorn om tre timmar och en minut. Puss på det. Så ja. Nu åker jag hem.
Alltså det här är fett synd. Vi gjorde nån grej i skolan där man skulle testa själv gällande växthuseffekten. Don't ask. För jag fattar inte ens själv. Iaf! Jag släpper ut5,6 ton växthusgaser per år. De andra i min lilla "grupp" hade alla runt fem. Jag ligger även 1,6 ton över medelsnittligsvärldsmedborgaren (långt ord det där). Det här känns fan inte bra. Så nu har jag kommit fram till att jag måste börja släcka lamporna, stänga av stereon, använda micron mindre och så vidare. För jag ska bli en sån där som bryr sig om miljön. Från och med idag.
Ja. Blogg.se har ju vart dött ett tag nu. Det har varit rätt frustrerande. Men nu funkar allt. Typ.
Skolan är igång igen, bajs. Jag känner mig redan jättestressad. Redan igår hade vi redovisning på engelskan. Jag fattar inte vad som är fel på mig. Jag blev jättenervös. Det blir jag alltid. Det sorgliga är att handlar om två personer. Mira och Pia. Är jag rädd för Mira eller? Nej. Är jag rädd för Pia eller? Nej. Wellwell, det var i alla fall "intresseväckande, väl förberett och presenterat". Haha right. Jag älskar Pia ibland.
Och det gick bra. Thank god. Jag håller tummarna. <3