Isabella

Har lyssnat på It is you (http://www.youtube.com/watch?v=SqgU37dsDVM) i kanske en timme nu och det blir bara värre och värre. Det är ju vår låt älskling. Blir alldeles deprimerad, kom nyligen på att jag saknar min bästis nåt fruktansvärt. Mådde riktigt dåligt innan jag hittade henne, men hon lyfte lixom upp allt, det blir så när man har en vän som hon. Men nu känns det som att jag har ramlat tillbaks dit där jag var för två år sen. Skillnaden är att nu har jag så kallade lyckopiller, människor i mitt liv som lyfter upp och gör mej lycklig för stunden. Men i slutändan när jag kommer hem och sitter själv i mitt rum upptäcker jag hur jävligt jag mår, ser ingenting positivt. Jag vet vad folk tänker nu "Hon vill bara ha uppmärksamhet" eller "Mjo, så är hon knappast ensam om att känna". Men jag skriver precis vad jag känner och den låten som förut var en av mina absoluta favoriter och som alltid gjorde mej så glad, för att den påminde mej om att jag hade dej och hur underbar du är. Nu gör den låten mej bara ledsen och deprimerad, är inte långt från tårarna. Du har skrivit på msn att "det är klart du är min bästis, det här ska det bli ändring på osv", pratade även om det förut när du sov här och jag har trott dej varje gång. Men jag känner mej bara så jävla dumpad. Fyfan. Det här skriver inte jag för att få min bästa vän att få dåligt samvete eller något sådant, utan bara för att skriva av mej. Det behöver jag. Tack för mej.