Isabella

Godmorgon. Det här är första helgen sen skolan började. Det är stört, det känns som att vi har gått hur länge som helst, och ändå har vi inte ens haft alla ämnen.

Igår var vi på Felicias nollning. Det var inte så mycket nollning som det var vandring genom skogen, väntan och halvnakna brudar som sprang omkring. Men det var ändå rätt kul. Tills det blev tråkigt, och då drog vi.

Seriösaste inlägget. Fett ovant. Men även jag måste få andas ut. Godnatt.

Det känns som att inget är som det ska vara. Som det borde vara. Även när saker och ting har löst sig på alla olika håll. Och jag undrar. Var har alla tagit vägen? Vissa är saknade, andra inte. Men borta är dom. Och allting är fel. Och jag orkar aldrig göra något nuförtiden. Jag brukar inte vilja heller. Och jag får nya komplex varje dag som bajsar ner hela mitt så kallade självförtroende.

Och jag har förändrats. Jag har förändrats jättemycket. Inte så mycket utåt som på insidan. Men jag har förändrats. Och jag vet inte om jag gillar den jag har blivit.

Det här är nästan helt otroligt. Jag ser just nu på ett avsnitt av vänner som jag inte har sett. Det trodde inte jag var möjligt längre.

Förresten hade vi Johandag idag. Som tur är hade vi inga phsamtal. Gudars skymning, då hade jag dött. Helt i skolan, en hel lång fredagseftermiddag.

Herregud. Jag tror att vi var i skolan i en timme. Sen tog vi skåp. Sen var vi liksom klara. Så vi drog till stan, försökte döda lite tid genom att göra ärenden. Men jag lyckades ändå glömma bort båda sakerna jag skulle göra. Och nu sitter jag hemma. Just ätit gårdagens sallad till lunch + har köpt skolmateriel för 132 kronor. Dock i Sumpans bokhandel.

Jag och Olivia var i stan idag. Och jag efter det måste jag fråga mig själv, är hästar typ säsongens grej eller? Jag hittade minst fem olika hästtröjor. Helt mitt på tröjan, en stor jävla häst.

Och alltså, (om man nu bortser från den självklara undermeningen med detta,) inte för att försöka leka modemedveten är inte hästar lite mellanstadiet? Eller det kanske är det som är hela grejen? Kanske borde man tillochmed skaffa en själv?

Fast... det vore nog mest för att retas isåfall.

Jag och Olivia har kört singstar i en timme. Nej, singstar är inte kul, men Olivia har schlager. Bäst! Och man kan alla låtar. Puss på Magnus Carlsson. Och seriöst, fyra bugg och en coca cola var så min favoritlåt när jag var liten.

God morgon. Jag är ledsen. Om två dagar börjar skolan igen. Och jag kommer sakna Lina. Jättejättemycket </3 Och jag kommer hata tyskan.

Men hej världens snyggaste Amanda. Seriöst. Hon är på sommarkrysset idag. Och bara är sådär allmänt snygg och duktig som hon alltid är. Hon ska för övrigt vara med i någon julshow som jag, mamma och Olivia ska på. Trevligt.

Jag suger. Jag hade bestämt att jag skulle träffa Holly. Men jag sov. Och nu ska jag till Sofia. Hon och Jennie har tydligen planer, och det verkar trevligt. Hejdå!

Nu är det min födelsedag and I'm aaaaall alone. Haha fett synd. Familjen min kom och väckte mig precis innan åtta, sen drog dom till jobbet respektive skolan. Och jag testar ljudet i mina nya bästa högtalare :D. Haha jag älskar att jag visste alla mina presenter utom två.

Idag åt jag födelsedagsmiddag med Minna och Lexie (och det korta besöket av Mira inte att förglömma), det var mycket trevligt. Jag fick en Snövit, haha dom hade letat runt typ överallt efter henne, helt gulligt. Och klockan sju idag kommer släkten och det är kalaaaaaas! Innan dess har jag en fett busy day framför mig, så jag kanske borde dra och käka frukost. Hoho!

Jag längtar som fan. Fast jag vet inte om jag vågar det egentligen, vi vet ju av erfarenhet att det här med framflyttning av tysk konsert inte alltid slutar positivt ._.

Alltså mina sommarmatvanor. Inte kul. Som tex idag. Jag åt frukost halv två. Donken typ fem. En glass vid åtta. Och nu ska jag strax äta middag. En annan dag äter jag frukost tio, lunch typ två, middag normal tid, typ sju. Och femtusen fikapauser. Jag måste skaffa rutiner. Annars kommer jag bli fet. Och det vill jag helst inte. Jag har köpt typ tusen par jeans i sommar, jag måste ju för fan få plats.

Och så vill jag inte dö av fetma heller.

Jag tänker inte pressa dig. Och jag tänker inte prata med dig förrns du vill det. Men jag vill bara säga att jag saknar dig. Jättemycket. Och det har jag gjort sen... sen jag träffade dig sist. Jag har redan sagt till dig vem du är för mig. Jag menade det. Och du, inget är ditt fel. Tro inte det.

Och det där fick mig osökt att tänka på en annan cool grej. För det är såhär. Att Ben är farfars tvillingbror. Och bara det är ballt. Men det är inte slut där. Nej, det är nämligen så att min farmor också har en tvilling. En tvillingsyster. Hon heter Ulla och dom är jättelika. Dom träffas varje dag, har samma rutiner och de avslutar varandras meningar. Dom är världens sötaste.

Men liksom, snacka om att jag har tvillinggener.

Jag önskar att jag var i Bua igen. Där alla problemen verkar som en helt annan dimension och där man inte behöver tänka på något annat än sig själv. Där man inte behöver känna sig som världens hemskaste människa för att man inte kan göra något. Där det inte spelar någon roll om man är alldeles för feg. Och framförallt, där sådant här inte händer.

Och jag vill dö. Jag vill dö. Just i den här sekunden. Jag vill dö.

Gud va jag måste ha sett sorglig ut. När jag gick i regnet, utan paraply, utan regnjacka. Blöt. Skavsår och blåsor på båda fötterna. Förmodligen ganska uppenbart trött eftersom jag sammanlagt hade sovit högst tre timmar av de senaste 44. Världens tyngsta väska i ena handen (iaf så är den det om man har gått runt med den i arton timmar) och en systemetpåse med vindruvor och bonaqua i den andra.

Och förresten, jag har kommit hem. Och jag och Olivia har spelat buzz i fyra timmar.