* Elva år senare.

Nu är det slut på riktigt. Det känns så sjukt. Älskade, älskade Harry.

Men helvete vad bra den bra. Jag var så rädd att jag skulle bli besviken. Och den började inte så bra. Men sen. Sen. Jag började gråta efter mindre än halva filmen och slutade inte förrns jag kommit ut från toan efter filmen. Och nu vill jag bara gräva ner mig någonstans. Inatt kommer jag drömma. Godnatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback